Ikaros och Ozzy: Jag kan se!

Idag var jag och hämtade mina nya linser och glasögon. Sitter nu iförd glasögonen och känner mig yr. Det kommer ta ett tag att vänja sig men Diana säger att känslan av att känna sig yr försvinner. Känns iallafall skönt att äntligen ha ett par glasögon jag kan se med, även om jag ser hemsk ut i dom. Har början till en ögoninflamation efter att jag använt linserna för mycket när jag varit sjuk så jag måste vara utan dom mer än vad jag skulle vilja. Men oroa er inte ingen förutom mina närmaste kommer behöva se mig i dessa bedrövliga glasögon (hihi).

Idag var det till att gå upp tidigt igen. Linda kom och hämtade mig och hundarna för en sväng i skogen. Men först lämnade vi av Mike på jobbet och gjorde ett besök på jägarvallen. Ozzy skötes sig bra under omständigheterna. Hon gav honom hans ett års spruta och sen passade jag på att fråga en massa. Dels ville jag gärna att hon undersökte pungen för att se att allt såg bra ut, vilket hon gladerligen gjorde. Allt såg perfekt ut men hon tvättade och pillade bort de sista sårskorporna ändå vilket jag var tacksam över. Det var under detta som Ozzy var lite knepig men inget jag inte kunde hantera. Sen frågade jag också om hans mage som varit lite konstig. Hon trodde det kunde vara en tarminflamation så nu ska han gå på ett speciallfoder ett tag för att se om det försvinner. Frågade också om hans ögon som blivit lite dåliga igen så nu får vi köra med koksaltlösning igen. Jag tycker att dom var otroligt trevliga på jägarvallen och gick verkligen the extra mile så att säga. Dit kommer vi gå i fortsättningen det är ett som är säkert.

Efter allt detta så gav vi oss ut på en liten skogsrunda. När vi kommer ut till fältet och bara låter hundarna vara hör jag helt plötsligt tre skall bakom mig. Jag vänder mig om och där står en stor svart hund. Jag känner mitt hjärta hoppa över ett par slag. Alla hundar rusar dit men jag försöker desperat få tag i Ikaros men hinner inte. Då var det bara att fatta ett beslut - ska jag ge mig efter honom eller lämna honom. Jag gör det man ska göra jag lämnar honom. Jag kör min vanliga "Ikaros nu går vi" "hejdå Ikaros". Jag hör dom gruffa lite men sen vänder sig Ikaros om och kommer till mig och Linda. Jag är STOLT över min kille. Jag vet att han inte är intresserad av andra hundar men jag är trots det orolig. Ägaren till den svarta hunden syns givetvis inte till. Vi står säkert där i 5 minuter utan att se någon hundägare. Vi låter den svarta hunden vara med våra så vi kopplar inga hundar men efter en stund börjar den och Ikaros gruffa mot varnadra igen så då kopplar jag Ikaros. En stund efter det kommer det en tjej som blir jätte förvånad att hennes hund är med våra och börjar direkt försöka få in den. Den lyckas smita en gång men sen får hon tag i den. Hon bad om ursäkt flera gånger. Tyckte så synd om henne det märktes att hon skämdes. Jag är bara glad att inget hände och hoppas att hon lär sig att ha hunden lite närmare i fortsättningen.