Phew...

Det gick bra hos veterinären idag. Hon kollade ögat med någon vätska för att se att det inte hade tagit någon skada, och det hade det inte. Sen tvättade hon såret ordentligt och kollade båda ögonen eftersom jag misstänkt att Ozzy har en ögon infektion, vilket han hade. Så nu ska han äta lite smärtstillande i några dagar för att hjälpa svullnaden att gå ner och under dom dagana ska han också vila. Sen ska han få ögondroppar 5 gånger om dagen i 8-10 dagar för ögon infektionen. Detta kommer inte vara lätt, Ozzy är super fånig när det kommer till att pilla i hans ögon. Vetrinären verkande genuint chockad över hur han beteede sig.

Här kommer lite bilder från hundhagen igår. Trots vad som hände hade Ozzy väldigt roligt.

Idag hade vi otur...

...fast samtidigt tur. Har precis kommit hem från hundhagen där Ozzy min lilla boll blev biten under ögat. Hade det varit en halv centimeter längre upp hade han kanske inte kunnat se igen. Ringde veterinären direkt och berättade vad som hänt så vi fick en tid imorgon för att åka upp och kolla så att allt är okej. Tyckte först inte det såg så farligt ut men tycker bara det ser värre och värre ut men det kan också bara vara jag som hetsar upp mig. Så i natt måste bollen sova med tratt för första gången i sitt liv jag misstänker att det inte kommer bli mycket sova.

Jag återkommer imorgon med mer info om hur det har gått. Håll tummarna för oss att det inte är allvarligt utan bara ett skrapsår som läker jättefort.

Mitt älskade troll

Snööööööö!

Vi har nästan ingen snö kvar här i Gottfridsberg för mina två älsklingar har ätit upp nästan allt. Båda går med munnarna öppna och fångar upp så mycket dom kan. Man kan knappt förstå hur mycket extra bus som kommer fram bara för att det ligger snö på marken. Vi hade verkligen en fantastisk promenad idag med båda hundrana och givetvis var kameran med. Jag kan lätt ta runt 200 bilder på en promenad så det är en hel del att sortera men det är helt klart värt det, jag älskar verkligen min kamera!

Tacksam

Tog lite bilder när jag var uppe i hundhagen med Ozzy igår och även idag när Magnus och jag var ute med hundarna.

denna söta varelse stötte vi på i hundhagen

Selma och Ozzy delar luktfläck

"säg till när du är klar med den Ikaros"

"måste äta pinne!"

"vad är det jag luktar..."

"sa du blodpudding matte?"

A confession...

Idag skulle jag och Ozzy egentligen gått på kurs men på grund av flera anledningar har jag beslutat mig för att inte fullfölja denna kurs utan iställlet ta den i vår när Ozzy är lite äldre och det inte är så himla kallt. Inte för att kylan är anledningen men det är klart en bidragande faktor jag har svårt att hålla humöret uppe när mina händer är kalla sig is och samtidigt kladdiga av äckliga köttbullar. Dessutom håller han på att bli könsmogen vilket alla hanhundsägare vet inte är den roligaste tiden i livet. Den viktigaste träningen är ändå den vi gör hemma.

Ozzy är verkligen en fantastisk liten varelse, min lilla dvärg-lapphund. Fast som sagt så börjar han bli könsmogen så nu passar inte riktigt maten och ibland finns det saker som är viktigare än matte. Inkallningen sitter av någon anledning fortfarande väldigt bra men kontakt kan vara svårt att få ibland men det är bara att hålla ut det lägger sig nog snart. Han har fortfarande inte lyft på benet, tro det eller ej, så jag har börjat misstänka att han aldrig kommer att göra det.

Här om dagen upplevde Ozzy sin första snö. Först struntade han i det men insåg sen att han var tvungen att fånga snöflingorn. Han var verkligen hur söt som helst.

Ikaros är lyckligare än vanligt och det är bara för att Ozzy inte vill äta sin mat för då kan han, om han är tillräckligt snabb, hinna äta upp Ozzys mat också. Så Magnus och jag måste vara som hökar när dom äter annars kommer Ikaros snart rulla fram. Han är också extra lycklig för i dag gjorde vi en dubbelsats med rostad blodpudding vilket Ikaros ÄLSKAR! Det kanske märks vilket hans stora intresse är här i livet.

Idag blev det lite bilder på hundarna då det var fint väder. Jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska göra men jag tycker det blir bättre och bättre. Det är i alla fall hur kul som helst att ta bilder och det är huvudsaken.

Bilder!

Idag hade vi en lekträff med Bob. Jag passade givetvis på att ta lite bilder med nya kameran. Det är inte lätt kan jag lova men jag hoppas att jag blir bättre snart. Några fina bilder blev det i alla fall så håll till godo.

Skogen med Bob!

Idag tog vi med oss båda hundarna upp till Rydskogen för att träffa Bob, Linda, Björn och Bianca. Bianca var en tyst liten ängel som vanligt så ibland glömmer man nästan bort att hon är där :)

Hundarna busade som sjutton och Bob är hur snäll som helst mot Ozzy. Han är så otroligt försiktig när han jagar honom så jag känner mig nästan helt avslappnad när dom leker. Helt avslappnad kommer jag aldrig vara eftesom jag är den värsta hönsmatten i hela världen.

Vi har träffat Bob med familj ganska mycket på sistone. En del har varit planerat men så ibland har vi bara stött på varandra i skogen. Det blir väl så när man har samma promenad områden. Det är i alla fall väldigt trevligt och det märks att Ikaros älskar Bob för nu så kollar han alltid efter honom när vi är och går där vi brukar träffas.

Hittade inte kameran när vi skulle gå ut så tyvärr ingen bilder på dagens lek.

Äntligen!

Nu har jag äntligen beställt en systemkamera. Den bör komma om 3-4 dagar. Detta är en tidig julklapp som enbart är möjlig på grund av mina kära föräldrars generositet (och en hel del sparade pengar), TACK!!

JAG ÄR SÅÅÅÅ LYCKLIG!

och så plötsligt händer det...

Igår när Magnus och jag var uppe i skogen med hundrna så hände det mest otäcka och fantastiska på en och samma gång. Ikaros och Ozzy är ca 25 meter bort och leker. Helst plötsligt ser jag något röra sig 10 meter ifrån hundarna, det gör Ikaros också. Ikaros börjar springa efter vad jag tror är en jättestor hund. Jag börjar genast tjoa och vara rolig, samtidigt som jag gör det inser jag att det inte alls är en hund det är två rådjur. (Fråga mig inte hur jag kunde se fel, mitt ända försvar är att det var ganska mörkt) Ikaros som är påväg mot dom vänder sig om och kommer till mig. Gissa om jag var stolt!

I onsdags träffade jag och Ikaros Bob med familj, för lilla Bianca var så klart också med. Hundarna hade hur kul som helst, fast jag tror att Bob vill att Ikaros ska busa ännu mer än vad han gör. Bob är en riktigt bus galen hund! Björn och Linda ger Bob färskfoder så jag har verkligen tömt ut dom på så mycket information jag kunnat så nu känner jag mig mer än redo att byta. Hundrna ska bara få äta upp den mat vi har hemma först.

Dianas kamera har börjat busa lite med mig så bilderna blir suddiga. Diana vår allas teknikexpert ska kolla upp det men tyvärr blev bilderna lite ur fokus men jag visar några ändå.

Det finns inget som heter för stor pinne

"godis tack!"

världens mest stolta mamma...

...till en av världens sötaste bebisar