Ett genombrott!

Med Ozzy har jag tränat fotposition hur länge som helst men inte direkt gjort några framsteg. Han har inte verkat fatta alls utan behövt att jag leder honom hela vägen in i rätt position men som ni förstår av inläggets namn hade vi idag haft ett genombrott. Passet började som vanligt och jag kände frustrationen växa då jag bara vill att något ska hända. Till skillnad från Ikaros är Ozzy rätt sävlig när man tränar och saker går ofta väääldigt långsamt. Så efter jag kört första passet med Ozzy gick jag till Magnus för att klaga på hur dåligt det gick och då fick jag en uppenbarelse. Så pass nummer två körde jag massor med lek och brottningsmatcher med honom och bara två-tre repetitioner mellan leken och helt plötsligt gick det mycket snabbare och han behövde inte alls ledas lika mycket. Rätt som det var hade han världens bakdelsaktion som jag gärna vill tro skulle imponera de flesta. Det finns verkligen inget roligare än när polletten ramlar ner på hundar. Så mot slutet behövde jag bara sätta honom framför mig och visa att jag ville att han skulle komma och behövde inte leda honom alls utan bara ha godiset vid höften.

...och för att det inte bara ska vara en massa text får ni en bild på världens sötaste Ikaros när han ligger och sover.