Och så plötsligt händer det...

Ja, det känns verkligen som att nått har hänt i Ozzys huvud, nått bra alltså. Han känns lite lugnare och är lättare att få kontakt med. Idag lyckades jag till och med få kontakt med honom när jag var ute med båda hundarna och möte en annan hund som skällde. Jag känner mig väldigt hoppfull idag vilket känns skönt.

På samträningen idag var Ozzy fantastisk. Han skällde nästan inget. Han var kontaktsökande. Jag körde mycket lös men med långlina på som en extra livlina. Det funkade jättebra han försökte inte gå fram till någon av de andra hundarna även fast man såg att han var intresserad ibland. Det var väldigt roligt och man får så otoligt mycket energi när det går bra vilket leder till en positiv spiral. Ozzy är verkligen en mysig hund. Inser efter idag att jag måste ge honom chansen att visa mig det ibland också och då måste jag våga släppa honom lite. Jag måste lita på att den grunden jag lagt finns där inne någonstans.

Ina och Anna tränar hopp

Zumi och Linnea kör freestyle

Favorit bilden från dagen vi är lika glada båda två

Bollen håller koll

är han inte bara för söt

så här duktig har han börjat bli på att slappna av

Jag och Ozzy sena som vanligt till samträningen

en lite ofokuserad Ozzy

Ozzy med fin kontakt med matte

Ozzy vänter troget på sin bollbelöning

Imorgon är det Ikaros tur för då har vi träningsträff vid campus. Ska bli trevligt att bara vara Ikaros och jag, det behöver vi. Fast jag kommer nog behöva locka honom lite för han kommer nog inte vilja lämna sin husse i första taget.

Tack snälla för bilderna Anna och Linnea!