Lyckad inkallning

Idag gick vi upp med hundarna till Vallaskogen, det är så mycket trevligare där än i Rydskogen. Fast jag antar att det är lite i längste laget att gå för Ozzy men någon gång ibland så tycker jag det är okej. Helt otroligt är att denna promenad gjordes på Nyårsdagen, en dag som vi vanligtvis spenderar inomhus, men det var så lungt ute att jag ansåg att vi vågade.

Hur som helst nu till det roliga...vi hade båda hundarna lösa en del av vägen för att dom skulle få leka och vara fria en stund men helt plötsligt springer Ozzy iväg. Jag kopplar Ikaros direkt, han håller sig för det mesta nära oss som tur är. Jag ser att Ozzy är påväg fram till en hund, vi börjar ropa och då stannar han. Vi fortsätter ropa kom och rör oss ifrån honom och gissa vem som kommer som ett skott. Det är inte annat än att man är stolt. Det är inte ofta man får träna sån inkallning då jag vanligtvis ser kommande hundar långt innan mina hundar gör det. Med tanke på hur mycket Ozzy drog första delen av promenaden så behövde han verkligen visa matte en bra sida så det var kanske tur för honom att han kom så fort :D

Det hände en lite otäck grej för en stund sen. Ozzy fastnade i ett märgben. Han gick runt med det hängandes på underkäken så först trodde vi han hade det så frivilligt men när Magnus skulle ta det ifrån honom insåg vi att det satt fast. Han gnydde massor när vi skulle ta bort det, var riktigt läskigt, nu vet jag inte om jag vågar ge honom märgben igen. Lite tråkigt för Ozzy då märgben är det ända han får äta eftersom han sväljer saker som är alldelles för stora så man kan bara ge honom saker som är för stora att svälja. Jaja det löser sig nog.