Vilken känsla!

Idag var det tiiidig skola. Klockan var ställd på 05.45 men jag kom nog inte upp förens runt 06.30 och då var det bara att duscha, klä på sig och springa till bussen. När jag satt på bussen hem benade jag ut exakt vad jag ville köra idag när jag tränade med Ozzy och jag höll mig fint till den planeringen vilket var en ovanlighet. Vi började med däcket då jag hade ställt för hinder på sidorna. Först försökte jag träna med fart men det blev för många misslyckanden så jag klickade varje hopp istället och körde rätt många repetitioner.

Efter det tränade vi lite starter då han ibland kan sitta kvar när jag säger "kör", kanske inte är en hit på tävling. Det är inte så att han inte tycker det är kul utan mera att han inte fattat att jag menar att han ska springa på. Det gick i alla fall bättre men det ska jag verkligen lägga mycket fokus på för jag vill ju ha en supertaggad hund som verkligen vill iväg.

Sen körde vi banan vi gjorde igår på kursen och herregud vad mycket bättre det gick idag. Jag vet var skillnaden är så klart och det är hur jag är. Ozzy är en hund som behöver peppas otroligt mycket för att komma igång så idag fullkomligen skrek jag uppmuntrande åt honom och det gjorde stor skillnad. Han var fokuserad, bjöd på en härlig attityd och var stundom riktigt snabb. Vi har dock fortfarande däcket som inte funkar så om det är med imorgon måste jag i princip stanna honom och visa honom exakt vart han ska annars så känns det rätt bra inför imorgon.

Vi avslutade med att köra tunneln med släp för den har vi inte kört så mycket men det var inga problem utan han sprang på som vanligt.

Nu har jag i alla fall två trötta hundar här hemma och jag är en trött matte.