Tävlingsnerver

Jag har tävlat en del i mitt liv men min erfarenhet att tävla med djur har inte varit god. När jag tränade karate tävlade jag en del men då var det vara jag och då kändes det som att jag hade större kontroll. Dessutom var jag faktiskt bra på karate, tro det eller ej. Jag kan lugnt säga att jag inte har samma goda självförtroende när det kommer till hund. De få gånger jag har försökt tävla i hästhoppning på min ridskola har det slutat i total katastrof. Hästarna har skenat eller vägrat röra sig. Jag har glömt bort banan eller så har hästarna bestämt vägen åt mig, kort sagt inte så lyckat. Jag är som ni förstår riktigt nervös inför tävlingen på lördag. Hur mycket jag än intalar mig att det inte är viktigt och inte en riktig tävling så känns det inte bättre. Jag hoppas bara att jag kan hålla nerverna i schack på lördag för Ozzys skull.

Idag hade vi avslutningen på agilitykursen och då körde vi så klart en kort bana. Det var tio hinder och inte speciellt svårt men det gick skitdåligt. Ozzy hoppade knappt över några hinder utan ville bara nosa på marken eller leka med hindermarkörerna. Dessutom finns det hinder jag nu märker att vi tränat för lite på och de går värre än skitdåligt. Imorgon ska jag till HU och träna några hinder och belöna hoppen mycket mer. Inte för att den träningen vi gör imorgon kommer spela roll på lördag men det kommer nog få mig att må lite bättre.

Det känns i alla fall skönt att Johanna ska med på lördag som moraliskt stöd. Jag har dessutom köpt en canvasbur till Ozzy så han kan vara i under dagen. Vi har tränat en del här hemma på att gå in i den. Ikaros skyr den som elden och är övertygad om att om man går in i den kommer man aldrig ut igen.

Här är lite bilder från när jag och Johanna träffades senast och jösses vad stor Java börjar bli. Valptiden går så himla fort!